Galantea

Vaknade klockan 1 inatt av en enorm panik, det tog några sekunder innan jag insåg att jag faktiskt befann mig i min säng och inte vilse i någon storstad som skulle föreställa Stockholm men som var enorm och skräckinjagande. Ibland var jag i en storstad och ibland i någon skog. Det enda jag visste var att jag hade 5 minuter på mig att cykla till jobb. Jag vet att jag cyklade runt kring Slussen i sthlm (kan vara för att vi såg Beck innan vi gick och la oss igår) och att jag ringde till mor på jobb om att jag var sen och att jag inte visste var jag var och att allt förändrades hela tiden.

Var länge sedan jag drömde mardrömmar. Skönt är det för den paniken var inte trevlig som jag kände i drömmen...

Susanne: AAAAH. Jag kände igen apskata men jag kunde inte koppla det i huvudet igår. Haha. Men åren går så fort, eller hur?! =)

*****************************

Snart dags att gå och borsta tänderna och börja ta sig mot jobb. Såg att de öppnat upp Lundavägen igen så då lär det väl gå lite snabbare att ta sig till Värnhem. Kanske till o med hinner med 7.20-bussen och jag lämnar datorn i tid. Nåja, den tiden den sorgen.

Puss o Kram