Galantea

... är det i mitt huvud just nu. Tänker på vännen som sörjer, tänker på andra vännen och poliserna, funderar över varför jag mår dåligt idag.

Kollapsade under ett möte i höstas och på mötet ikväll började jag må dåligt igen. Är det bara syrebrist eller är det något annat? Panikattacken igår kom överraskande, men är det ett tecken på stress? Är jag stressad? Jag vet inte. Mycket händer, men det känns som om jag har kontroll över livet och situationen.

Hade långt och trevligt telefonsamtal med käraste M från förr. Hon är en av mina underbaraste vänner som jag saknar enormt. Snart 9 år sen vi lärde känna varandra. Då var jag 19, ung och naiv. Nu är jag snart 28 och känner mig fortfarande som 19, ung och naiv. Fast kanske ändå inte naiv. Har blivit lite visare fastän jag ofta känner mig ovis. Det är intressant ändå det där med år. Min gammelmormor sa alltid att ju äldre man blir desto snabbare går åren. Det hoppas jag verkligen inte, för tiden går snabbt som det är.

Nä, nu ska jag sluta svamla och vänta på att käraste E kommer hem med lite kycklingkebab. Har inte blivit någon middag idag.

Puss och kram